Såg äntligen Cloverfield igår! Precis som i Blair witch project och precis som den skräckfilmen är Cloverfield något helt annorlunda, det är som en dokusåpa som hamnar i en monsterfilm och det är så effektivt, så skrämmande och så olikt det mesta jag sett överhuvudtaget.
Man tänker ju förstås mycket på elfte september och det gjorde nog också filmmakarna men framförallt är Cloverfield en lågbudgetmonsterfilm man blir sjösjuk av, vettskrämd av och som känns väldigt modern även om man mår rätt dåligt efteråt...

Apropå att må dåligt men ändå bra, så har jag även sett senaste Stephen King-filmen "The Mist" av Frank Darabont, som gjort de "hyfsade" Kingfilmerna "Nyckeln till frihet" och "Den gröna milen". "The Mist" blev som en chock för mig på ett positivt sätt, hade trott på förhand att den skulle vara lite som de flesta King-filmerna, dvs en dussinrulle, men den var fantastisk faktiskt. Ambitiös, välspelad och riktigt ruggig, speciellt slutet är rent mästerligt men också rätt jobbigt...