närkontakt

Såg om Spielbergs Närkontakt av tredje graden häromdagen och upptäckte till min glädje att den inte bara håller fortfarande, den är faktiskt en av mina absoluta Spielberg- favvisar och jag älskar Spielbergs filmer, framförallt hans tidiga period (förstås). Precis som i fallet E.T. ligger mycket av styrkan i Närkontakt i skildringen av det vardagliga, förhållandena mellan barn och vuxna, hur detta visas, och karaktärerna. Det bränner verkligen till i de scener när det börjar krackelera hemma hos Richard Dreyfus familj när han blir besatt av bilden av ett berg och hur han ska forma berget i raklödder och potatismos. Filmer som E.T. och Närkontakt av tredje graden visar upp en regissör i storform, en regissör som med sitt body of work från 70- och 80-talen tillhör kanske den allra främsta regissören av alla. Så det så.

Var på Videogalan häromdagen, andra gången jag är på den i egenskap av ansvarig för dvd-avdelningen på Akademibokhandeln på Mäster samuelsgatan. På dagen var det som en mässa med föredrag om t ex Blu-ray och den illegala nedladdningen och en face to face med Ronny Svensson och Roy Andersson. På kvällen blev det kalas med middag och underhållning som leddes med rolig och säker hand av David Hellenius och på scen stod Shirley Clamp och Rogedal.
Det blev både rätt sent och rätt blött...

into the night

Såg om John Landis 80-talare Into the night häromnatten (hi hi) och konstaterade att trots att den kändes väldigt, väldigt 80-tal med hela känslan, musiken och det långsamma tempot så tyckte jag nog ändå att den håller hyfsat. Jeff Goldblum och Michelle Pfeiffer är lysande och med alla biroller som Landis alltid roade sig med att stoppa in i sina filmer på den tiden som t ex David Bowie och regissören Paul Mazursky och sig själv (alltså Landis) som skurk så blir det rätt underhållande att återse Into the night.

Harrison Ford

Hur kan man tycka att Harrison Ford är träaktig? Jag fattar det inte, ja menar när han var på topp med Star wars filmerna och Indina Jones fanns det ingen som kunde klå honom, han var det närmaste man kom de gamla Hollywood legenderna, han hade glimten i ögat och den rätta looken. Såg precis om min kanske absoluta favoritfilm Blade runner och, alltså han är grym i den filmen, han är den perfekta hjälten eller antihjälten vet inte, men glöm hur han är idag eller kanske inte förresten, nya Indiana Jones kan nog bli ett kärt återseende, men spana in de gamla grejerna med Ford, speciellt Indiana Jones och Blade runner eller varför inte Franctic eller Jagad, och inse vilken hur stor och bra Ford en gång var, kanske den största filmhjälten någonsin?

jesse james

Mordet på Jesse James eller The assassination of Jesse James som den av någon anledning heter nu när den släpps på dvd är en upplevelse, oavsett om man gillar westernfilmer eller inte. Rent visuellt är den knäckande samtidigt som den tillhör skolan med de mer realistiska och skitiga westerns som kommit den senaste tiden (kommer då osökt in på den utmärkta western tv-serien Deadwood). Brad Pitt är suverän som Jesse James och Casey Affleck som blev Oscarsnominerad för sin roll som Robert Ford, pojkspolingen som beundrade James och ett tag ingick i hans följe.

American gangster släpps på dvd nästa vecka. Se eller köp den!

Såg äntligen Cloverfield igår! Precis som i Blair witch project och precis som den skräckfilmen är Cloverfield något helt annorlunda, det är som en dokusåpa som hamnar i en monsterfilm och det är så effektivt, så skrämmande och så olikt det mesta jag sett överhuvudtaget.
Man tänker ju förstås mycket på elfte september och det gjorde nog också filmmakarna men framförallt är Cloverfield en lågbudgetmonsterfilm man blir sjösjuk av, vettskrämd av och som känns väldigt modern även om man mår rätt dåligt efteråt...

Apropå att må dåligt men ändå bra, så har jag även sett senaste Stephen King-filmen "The Mist" av Frank Darabont, som gjort de "hyfsade" Kingfilmerna "Nyckeln till frihet" och "Den gröna milen". "The Mist" blev som en chock för mig på ett positivt sätt, hade trott på förhand att den skulle vara lite som de flesta King-filmerna, dvs en dussinrulle, men den var fantastisk faktiskt. Ambitiös, välspelad och riktigt ruggig, speciellt slutet är rent mästerligt men också rätt jobbigt...

Görans filmblogg

Hej, jag heter alltså Göran Skoglund och tänkte börja blogga om film och annat kul här. Tidigare har jag recenserat biofilmer på SvT- Text, på Filmrutan men efter att ha gjort det i nästan 15 år beslutade SvT att de skulle lägga ner filmrecensionerna i den formen på text-tv. Så nu tänkte jag fortsätta lite i samma anda på den här istället. Vet inte hur ofta det kommer bli, jag har även en blogg på www.akademibokhandeln.se där jag skriver om dvd-filmer mest.
Mer om mig och lite vad jag kommer skriva om och tycker om kommer inom kort!